28/2
Det känns falskt att det i det senaste inlägget står att pappa mår bra när han inte gör det. Ikväll möttes jag av ett jobbigt besked och nu tar vi timme för timme. När man tror att allt är bra och pustar ut kommer oftast de värsta käftsmällarna, så just nu är jag en enda stor känslobomb. Det är fasiken inte rätt det här, det gör ont i hela kroppen. Kom igen då, kämpa, jag vet att du fixar det här! Det är farligt att ta saker för givet, glömma bort att berätta hur mkt man tycker om någon eller inte höra av sig för att man tänker att man gör det en annan dag.
Så idag vill jag att alla hör av sig till sina föräldrar och berättar hur mkt ni uppskattar att de finns och att ni längtar efter dom. Lova mig det.