Bruten tystnad
Nu har jag bestämt mig för att min bloggpaus är slut. Det har varit svårt att veta vad jag ska skriva om, hur går man tillbaka till att skriva om massa goda recept när man precis släppt bomben att ens pappa gått bort? Ibland rör det sig så konstiga saker i huvudet och det kanske inte är så konstigt eftersom jag aldrig upplevt ngt sådant här tidigare.
Det har varit svårt att greppa att pappa faktiskt inte lever längre och även om begravningen var igår så känns det inte som att det var på riktigt. Allt är fortfarande en enda stor dimma, tiden går alldeles för fort och huvudet och kroppen hänger inte riktigt med. Begravningen var jättefin och över 130 gäster kom (vi vet inte hur många som kom men vi hade tryckt upp 130 blad och alla var slut plus att jag vet att några delade). Det var mycket musik, precis som pappa hade velat och min kusin höll ett jättefint tal. Men ändå jättesvårt att förstå att begravningen faktiskt hände. Jag kom på mig själv att nya mig i armen när jag satt i kyrkbänken för det kändes som att jag hade drömt alltihop. Men det hade jag såklart inte. Det var skönt att Louise, Tuva och Sandra var med och stöttade.
Nu ska jag försöka gå tillbaka till vardagen så gott det går. Jag har redan jobbat 1,5 vecka och det har gått okej även om jag blivit ledsen ibland, men det kommer jag ju vara lång tid framöver. Pappa hade velat att vi skulle vara glada och ta tillvara på livet och inte stänga in oss. Och är det något vi lärt oss så är det att uppskatta det och dem som ligger oss närmast hjärtat. Ta tillvara på möjligheter, sluta stressa (ok, det kommer jag nog aldrig göra) och upplev livet. Pappa är så saknad och det kommer vara tungt för många en tid framöver men på något sätt måste dagarna fortsätta och han kommer för alltid vara med oss i sinnet och minnet
Nästa gång jag postar ett inlägg kommer det vara ett glatt inlägg med positivitet och kanske t.om. ett gott recept. Hörrni, det är ju nästan vår nu!