Min älskade pappa 16/3
Egentligen finns det inte så mycket att skriva men på nåt sätt så känns det som att jag måste få det sagt ändå. I lördags 11.20 somnade min älskade pappa in efter att ha kämpat i två dygn från att de stängt av respiratorn. Vi satt och vakade över honom, höll honom i handen, klappade honom på kinden och berättade för honom hur mkt vi älskade honom. Han var så fin.
Min pappa har alltid varit världens bästa pappa, social som få och mer omtänksam än någon annan. Han har alltid ställt upp för alla i sin omgivning, kanske mer än vad andra gjorde för honom men han ville alltid hjälpa till, det var sådan han var.
Min pappa älskade matlagning och gjorde de godaste köttbullarna, den bästa risgrynsgröten och uppskattade alltid en god korv, något jag uppenbarligen har ärvt ;).
Min pappa har alltid haft nära till skratt och kunde få de blygaste personer att öppna upp sig och börja samtala, han hade alltid något att säga.
Min pappa var en stor musikälskare och han älskade att dela med sig. Det hände ofta att han plockade fram sin LP-samling för att visa mig vad han lyssnade på som ung och när han väl kommit igång kunde vi sitta och lyssna på musik långt in på småtimmarna.
Min pappa var en av mina bästa vänner som alltid hade tid för mig, lyssnade och gav goda råd. Han är så saknad och det känns som att jag aldrig blir riktigt hel igen. Jag hör honom hela tiden och vet att han finns med mig vart jag än går. Det smärtar mig att han aldrig får uppleva när jag får barn eller när jag gifter mig och att jag aldrig får göra honom stolt igen, men han finns alltid i mina tankar.
Vill tacka för de mängder av vackra buketter som har anlänt till vårt hus, det är helt fantastiskt så mycket fina männsikor det finns i vår omgivning, vi lever just nu i en blomsterbutik och telefonen ringer varje dag med nya blomsterbud. Pappa var verkligen älskad.
