Min lilla papps
Jag skänker en styrkekram till min pappsen som idag genomgår en stor operation. Men det är lika tungt för honom som för oss. Den här väntan på att få svar om det gått bra får mig nästan att hoppa ur mitt eget skinn. Kan inte tänka, inte vara still och har hela tiden en stor klump i magen. Kanske var det tur att det just idag var inventering. Kl 6 var jag på plats med mitt skarpa räknesinne och hurtig musik i lurarna. 25, 32, 105 osv fick mig att glömma för en stund men när klockan slog 11 och butiken skulle öppnas upp var jag tvungen att ploppa hål på min bubbla. Istället spelades det sorglig musik i högtalarna (vi får inte välja själva) och jag kände hur klumpen i magen bara växte och växte. Som tur var kom Fellan redan kl 15 och bytte av så att jag kunde sticka till gymmet och skingra tankarna. Nu två timmar senare sitter jag här vid mitt köksbord och har fortfarande inte fått svar. Klockan i köket tickar högt, högre än någonsin om ni frågar mig...