Mardrömsvecka
Mer än en vecka har gått sedan jag åkte hem till Kristianstad. Igår fick vi de första goda nyheterna på hela veckan att man tror att pappa ska klara sig. Det är fortfarande kritiskt och han är inte vaken men det verkar som att det börjar gå åt rätt håll även om det är bebissteg. Det här har varit den värsta veckan i hela mitt liv och den är fortfarande inte över men känns mer hoppfull. Det är inte planerat när jag ska åka tillbaka till Kalmar eftersom det fortfarande är ordinerat "ta en dag i taget" men en vecka har känts som en månad så det ska bli skönt att börja arbeta igen. Under den här tiden jag har varit hemma har jag försökt komma på vad det var jag skulle göra när jag väl blev ledig och varför jag längtat till semester, men det har varit helt tomt i huvudet. Sovmorgonen har inte infunnits (eftersom man inte sover), tv-tittande har varit tråkigt, koncentration för bokläsning har varit ett skämt, vädret har varit fint men humöret för att uppskatta det har uteblivit... Så vad gör man? Spelar väldigt mycket Candy crush och Tetris, ungefär så mycket klarar hjärnan av. Man lever efter klockslag och får nästan hjärtattack så fort telefonen ringer.
Men nu ser vi forhoppningsvis snart ljuset. Tack igen för alla fina sms och samtal, känns bra att veta att man har vänner som bryr och all omtanke har uppskattats.